Coreus marginatus, parning

Skinnbaggen Coreus marginatus kan man hitta sittande på diverse buskar och träd så här på våren, men som larv lever den på skräppor och liknande växter.

Coreus marginatus

Skäckspinnare, Endromis versicolora. Hona.

Skäckspinnaren är en fjärilsart som börjat flyga nu i april. Hittade två exemplar hängande i björkar. För att skilja hane och hona kollar man enklast på antennerna, de hos hanen är betydligt  bredare än hos honan.

Skäckspinnare, Endromis versicolora. Hane.

Harrisbärfis, Piezodorus lituratus

Nu börjar det bli gott om bärfisar och andra skinnbaggar ute. Harrisbärfisen är en rödlistad art som kan förväxlas med grön bärfis om man inte är uppmärksam, åtminstone den här tiden av året då de är grönt färgade.

Fnöskticka, Fomes fomentarius

Till skillnad från de flesta andra svampar släpper fnösktickan sina sporer på våren, det brukar man se som ett gråaktigt mjöl på hattens ovansida. Nu hittade jag en fnöskticka som precis påbörjat sporsläppningen, på bilden ovan syns en hel del av dessa sporer som har fastnat i spindeltråd.

Det var också intressant att studera den lilla glansbaggen Glischrochilus quadripunctatus som åt av sporerna. Som man kan se fastnade en hel del sporer på skalbaggen. Eftersom skalbaggen också tycker om björksav från skadade björkar så kanske det kan vara en bättre väg för sporerna till det rätta substratet än spridning med vinden.

Glischrochilus quadripunctatus

Mattvävarspindeln Neriene montana

Det är inte bara dagarna som börjar bli varmare utan även nätterna. Går man ut och lyser med en ficklampa så ser man att många arter som mest håller sig stilla dagtid är ute och rör på sig.

Skogstvestjärt, Chelidurella acanthopygia

Snok, Natrix natrix

Alla grod- och kräldjur som vaknar upp ur sin dvala är ett riktigt tecken på att våren är här! Idag hittade jag en snok i fjolårsgräset inte långt ifrån ett stort stenröse där den kanske har övervintrat. För ett par dagar sedan såg jag en mindre vattensalamander på väg till sin lekplats.

Mindre vattensalamander, Lissotriton vulgaris

Ögonfläckig nyckelpiga, Anatis ocellata

När växterna börjar gro kommer snart bladlössen och då ger sig nyckelpigorna ut på jakt. Av nästan 70 sorters svenska nyckelpigor är den ögonfläckiga en av de större, det är också en art som man lätt lägger märke till på grund av den utmärkande teckningen.

Ögonfläckig nyckelpiga, ovansida

Myrbagge, Thanasimus formicarius

Nu börjar det bli varmt ute, något som myrbaggarna väntat länge på. Hela vintern har de suttit undangömda någonstans och väntat. Idag fick jag se flera exemplar patrullerande på tallstammar.

Myrbaggen är lätt att känna igen, men det finns en förväxlingsart. Det är den något mindre och ovanligare Thanasimus femoralis som ser ut ungefär som myrbaggen förutom att den saknar en svart kant framför det främre vita bandet på täckvingarna. Det är allt man behöver komma ihåg för att skilja de två svenska arterna i släktet Thanasimus.

Bokskorpion, Chelifer cancroides

Bokskorpionerna kan man hitta inomhus men i naturen brukar de hålla till under bark på diverse träd. De kan uppnå en storlek strax över 4 mm och är en av de större arterna i den svenska klokryparfaunan.

Gastrodes grossipes

Denna fröskinnbagge lever av tall och övervintrar på eller i närheten av sitt värdträd. Ett sätt att skilja den från den andra arten i släktet Gastrodes är det betydligt längre första antennsegmentet, men har man sett båda arterna på bild är förväxlingsrisken liten.